Uje Brandelius

Bollen bollen bollen

Ernst Brunner. Markoolio. GES. Staffan Hellstrand. E-Type. Björn Ranelid. Männen som hyllat nationen under fotbollsflagg såg till en början ut att vara för många, för sorgliga och för belastande att sälla sig till. Men till slut kunde Uje Brandelius uppenbarligen ändå inte motstå infallet att skriva Sveriges kampsång till fotbolls-VM 2006. Kanske tänkte han att det är ju ändå de suraste backlashtider, lika bra att ta ett avbrott från all uppbygglig skit och hora lite, om jag bara inte koketterar med det som alla andra så blir det inte så klyschigt. Eller så har Göran Greider-punkaren I honom börjat lockas hårt av tanken på äntligen göra något genuint folkligt. I Ujes tappning - att skriva den första hejarklackslåten på svenska för den tänkande människan. Resultatet är i vilket fall som helst gullig huligandisko om att krossa nationalstatstanken. Det är som att han börjat med att fråga sig: Hur blir man folklig? Är man fulsnäll, som en fryntlig programledare? Är det bättre att Markoolio-rappa om bajs? När Uje Brandelius gjorde sin förra beställningslåt åt landet Sverige - för Alkoholkommitténs reklamkampanj - sa reklambyrån "Skriv något om hur man super på sommaren". Steget till en fotbollslåt är ett myrsteg. Men i stället för att - som så många andra sommarhitsartister- själv låtsas vara barn vände han sig direkt till barnen. Han gick helt enkelt till sin sons dagis när refrängen skulle spelas in. Markoolio har redan skrivit "Mera mål" och "In med bollen". Uje brädar honom genom den om möjligt ännu mer debila titeln "Bollen bollen bollen". Att den förtäckta undertiteln i själva verket är "Stoppa nationalstaten" är en annan sak. Det är möjligt att han försökte hålla emot, men i vilket fall som helst så kunde han inte låta bli att göra det hela till en fotbollens Internationalen. Hur roligt han än verkar ha haft - det var en sak som blev för plågsam: detta med att tala i nationens namn. Åka till Tyskland för att hylla en absurd dröm om en nations segrar. Skriva en låt för män som målar flaggor på kinderna. Det var antagligen inför den tanken han började rota fram gamla Sham 69-skivor att låta sig inspireras av. Och då han skrev versen som handlar om allt han hatar hatar hatar med rasselandet Sverige där alla säger att de är så jävla folkliga hela tiden. Då han glömde bort det där med att texten skulle heja. När Kristina Lugn skulle förklara varför Allan Edwall var så bra i en intervju en gång började hon prata om hans känsla för folklighet. Att det finns något väldigt bra med folklighet, om den har höga tankar om människor. Medan de som gärna påpekar att de är folkliga brukar däremot vara de allra mest föraktfulla människorna. Uje Brandelius fotbollslåt är omedvetet hyperfolklig, enligt Kristina Lugns definition. Samtidigt är det antagligen det mest elitistiska idrottsrelaterade musikstycke som skrivits i Bert Karlsson-land.

Malena Rydell